however many takes it takes
Från och med nu kommer jag stympa mig själv känslomässigt så ingen annan hinner före, jag kan inte ha det såhär, jag känner mig så grymt missplacerad så det finns inte, jag vill inte ens gå ut längre, om jag väl gör det så känns det som att omgivningen tycker jag är dum i huvudet som ens visar mig utomhus, som om jag vore nå jävla monster, vet inte, kanske har gjort mig själv till ett monster, vet inte bara, vet ingenting längre, alltid har jag blivit förnekad, alltid, vet inte ens vad jag gör för fel
jag är verkligen på noll, ingenting kan få mig att må sämre nu, vad ni än säger, att vara så otillräcklig som jag, jag skäms, jag vet inte hur jag ska kunna göra något bättre, jag vet precis vad jag ångrar och saker kunde varit annorlunda, men det som varit kommer aldrig igen.
We all got scars, but dont like to show them
